REGELKRÅNGLET

Företagen i tillståndslimbo efter nya lagen: ”Saknar motstycke”

Drygt ett år efter införandet av lagen om tillståndsplikt för skyddade boenden väntar en stor majoritet av aktörerna fortfarande på besked från Ivo. Nu får myndigheten hård kritik från branschen. ”Det gynnar inte någon, utom möjligtvis de oseriösa”, säger vd:n på företaget Nationella Skyddsinsatser till TN.

Skyddat boende är en tillfällig boendeinsats för personer i behov av stöd och skydd till följd av hot, våld eller andra övergrepp.

Den 1 april 2024 trädde en ny lag i kraft som innebär att alla privata företag som driver skyddat boende måste vara tillståndspliktiga. Syftet med lagen är att säkerställa kvaliteten och säkerheten på boendena, samt att få bort oseriösa aktörer från marknaden.

Sedan lagen infördes för över ett år sedan har 200 verksamheter ansökt om tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Men av dessa hade endast nio fått besked i slutet av mars, varav sex har fått tillstånd och tre blivit nekade. Under våren har dock Ivo fått upp farten, och i slutet av april har 27 verksamheter fått besked, varav tolv har blivit godkända. Fram till att en verksamhet får besked på sin ansökan får de som redan bedriver skyddat boende fortsätta att göra detta tills vidare.

Kommuner och utförare hamnar i ”limbo”

En av de verksamheter som väntar på tillstånd är företaget Nationella Skyddsinsatser, som driver boenden runtom i landet. Företagets vd Andreas (som inte vill gå ut med sitt efternamn) berättar att de länge jobbat för att det ska vara krav på tillstånd för att driva boenden. Men att det gått över ett år utan att 95 procent av de sökande verksamheterna fått besked skapar ett problematiskt läge för alla aktörer på området: de våldsutsatta, utförarna och socialtjänsten i kommunerna.

– Kommunerna och utförarna hamnar i ett ”limboläge”. De flesta kommuner använder sig idag av boenden som inte fått tillstånd. Men vi ser också exempel på kommuner som fortsätter använda boenden som fått avslag. Hur ska kommunerna hålla sig uppdaterade med vilka som har fått tillstånd och inte när vi har en så långdragen handläggningsprocess? frågar Andreas sig.

Han menar också att konkurrensen riskerar att bli snedvriden när ett fåtal boenden får tillstånd månader före andra.

– Det blir en snedvridning i utförarledet, de som snabbt får tillstånd anlitas av kommunerna, medan andra är fast i handläggningsprocesser, säger Andreas.

Han beskriver att ansökningsprocessen hos Ivo präglats av bristande kommunikation och oklara svar på frågor. Ett ytterligare problem med de långa handläggningstiderna är att Socialstyrelsen parallellt tar fram föreskrifter och krav som ska gälla för skyddade boenden. Det gör att handläggningstiderna riskerar att bli ännu längre, eftersom verksamheterna anpassar sig efter de nya kraven.

– Verksamheter ställer om och förändrar sig för att möta de ändrade kraven. Men det gör ju att det under en handläggningstid på ett år så sker en massa förändringar som då behöver kompletteras till ansökan. Vilket gör att vi får en ”never ending” handläggningstid på det här, säger Andreas.

De våldsutsatta drabbas

Han berättar att verksamheter som fått vänta mer än sex månader, vilket är i princip alla som ansökt, har rätt att väcka dröjsmålstalan mot Ivo, och därmed få ett beslut inom fyra veckor. Men många avhåller sig från det för att undvika ett negativt utfall, samt att de inte vill belasta Ivo mer än nödvändigt.

– Ivo har ett ansvar att handlägga det här enkelt, snabbt och kostnadseffektivt. Vi förstår att det är en komplex process, men ett års handläggningstid saknar motstycke, den kvalitetshöjning som tillståndsplikten var ämnad att ge skjuts fram får ingen effekt, och just nu ser vi inget slut på det här, säger han.

I slutändan blir det de mest våldsutsatta som drabbas.

– Om det inte finns några skyddade boenden med tillstånd finns risk med placeringar av våldsutsatta på vandrarhem och i lägenheter utan bemanning, eller att kommuner fortsätter använda boenden som fått avslag. Det blir en situation som inte gynnar någon, utom möjligtvis de oseriösa aktörerna som kan fortsätta driva boendena, avslutar Andreas.

Ivo svarar: ”Grannlaga uppgift”

Nu svarar Ivo på kritiken. TF avdelningschef för tillståndsavdelningen, Fredrik Lennartsson, säger till Tidningen Näringslivet att en stor anledning till att handläggningstiderna dragit ut på tiden beror på att det är en ny lagstiftning som tillämpas. Det finns således ingen rättspraxis på området, och dessutom träder Socialstyrelsens föreskrifter i kraft först i juni, något som gjort att arbetet dragit ut på tiden.

– Det är en grannlaga och komplicerad uppgift när man ska tillämpa en tillståndsplikt på ett nytt område på ett rättssäkert och konsekvent sätt. I vanliga fall när man får en ansökan så prövar man den utifrån praxis. Men när det gäller en ny lagstiftning kan man inte titta på en ansökan i taget, utan måste skaffa sig en överblick över en stor mängd ansökningar för att kunna säkerställa en rättssäker och enhetlig tillämpning av lagen, säger han.

Han förklarar att Ivo nu byggt upp en grund för beslut och att det dagligen ges besked till de cirka 200 verksamheter som ansökt om tillstånd.

– Nu är vi i gång ordentligt och jobbar så fort det går med de resurser vi har. Vi har ingen fast tidsplan men prognosen, och min bedömning, är att samtliga ansökningar kommer att vara avklarade under hösten, säger Fredrik Lennartsson.

Är ni nöjda med handläggningstiden eller hade det kunnat gå fortare?

– Det är klart att man alltid kan önska att det har gått snabbare och så. Man kan konstatera att det har gått väldigt snabbt från dess att lagstiftningen beslutades av riksdagen till att den trädde i kraft. Det finns säkert saker och ting som hade kunnat gjorts skyndsammare, men det är viktigare att det blir rätt och enhetliga bedömningar än att det går en månad snabbare, avslutar Fredrik Lennartsson.