DEBATTEN OM FRISKOLORNA
TN reder ut: Missförstånden som hotar hela skolvalet
Hela valfrihetssystemet hotas av Magdalena Anderssons nya angrepp mot företags rätt att ta ut vinst, varnar experter och skolföretagare. Det skulle bli slutet för företagen, menar Dennis Laurén, som driver Järvsögymnasiet. ”Ingen skulle våga eller vilja ta risken”, säger han till TN.
Frågan är om det finns en mer stridbar och frispråkig friskoleentreprenör än Christer Andersson. Han och hans fru Katja driver skolan Campeon i Helsingborg och de har varit med länge. Så länge att de vid flera tillfällen har tvingats stå till svars för vad de tror på – att bedriva en högkvalitativ skola – när debattklimatet har hårdnat.
När Christer Andersson hör att de två S-ministrarna Magdalena Andersson och Anna Ekström åter vill skärpa tonen mot friskolor, och talar om vinstförbud och sänkt skolpeng, blir han upprörd, men mest för att han tycker att det är principiellt fel.
Vinst är inget fult. Och utan vinst ingen mångfald i skolan, menar han.
– För att starta något måste man vara motiverad. Jag och min fru startade vår skola för 20 år sedan. Vi sa upp oss från våra jobb och tog lån för att starta. Under de tio första åren jobbade vi 70 till 80 timmar i veckan. Vem skulle göra det om det är förbjudet att gå med vinst?, säger han.
I en annan del av landet, i Stocksund norr om Stockholm, har börsnoterade Atvexa sitt huvudkontor. Atvexa är en koncern, och är det något som får vänsterdebattörer, men även en del borgerliga debattörer, att se rött är det koncerner och storbolag inom skolområdet. Börsen är något dåligt i det här fallet.
När kommunikationsdirektören på Atvexa, Katarina Hedberg, får frågan om vad hon anser om Anna Ekströms och Magdalena Anderssons planer för friskolor svarar hon:
– Det är så tråkigt. Jag tänker på alla våra medarbetare, men också föräldrar som uppskattar våra verksamheter. Men det blir också en rubbning i dialogen, där vi kommer bort från diskussionen om hur vi skapar en bra skola. Nu handlar diskussionen för mycket om att bara för att vi driver en skola i just den här formen så är vi dåliga.
Atvexa växer snabbt genom uppköp och har som filosofi att inkorporera friskolorna på ett sätt att deras särart får leva kvar.
– Hos oss är de tidigare ägarna oftast kvar – de jobbar vidare. Det är inte så att de säljer för att de vill lämna yrket. De vill snarare komma i ett större sammanhang och inte stå med hela risken på egen hand. De brinner för lärande och för sin verksamhet, säger Katarina Hedberg.
Dennis Laurén som driver Järvsögymnasiet är klar med vad som skulle hända med ett vinstförbud:
– Förslaget vill försvåra för friskolor att etablera sig. Det lär inte behövas eftersom en etablering kräver både en stor ekonomisk insats på flera miljoner och dessutom ett mycket stort tillskott av arbetade timmar för att det ska fungera. Kan initiativtagarna till skolverksamheten då inte i ett senare skede tjäna pengar på sitt arbete och sin investering så finns det ingen som är beredd att ta den risk det innebär att starta upp en ny verksamhet. Tänk själv. Du startar en verksamhet, vilken som helst, med vetskapen att du aldrig kommer kunna tjäna pengar utifrån den risk och investering du tar i uppstartsfasen. Ingen skulle våga eller vilja göra det.
****
Efter att reformen genomfördes 1992 har det skapats ett myller av skolor med olika inriktning i Sverige, ofta små entreprenörsdrivna verksamheter. Campeon är ett exempel på det. Men på senare år har en konsolidering skett, vilket de flesta ekonomiska bedömare ser som en naturlig utveckling när en bransch mognar. Trots det domineras fortfarande marknaden av små verksamheter.
26 procent av de totalt knappt 16 000 svenska förskolorna och skolorna är en friskola, enligt statistik från Friskolornas Riksförbund. Mer än var tredje fristående grundskola har färre än 100 elever.
Att det svenska friskolesystemet är unikt är också ett faktum. Inga andra länder har en så stor andel skattefinansierade privat drivna skolor som Sverige. Det är också unikt att de svenska friskolorna inte får välja elever. I andra länder, som Danmark, har skolorna den möjligheten.
Parallellt med att friskolebranschen har växt sig allt starkare har den svenska skolans svaga resultat kommit att dominera samhällsdiskussionen. Den så kallade Pisa-debatten har undkommit få och skulden för den sämre prestationen har ofta lagts på friskolorna.
Att vänsterskribenter och socialdemokrater letar syndabockar, förvånar få av näringslivets representanter, men på senare tid har även en del liberala debattörer svängt. Bland de borgerliga ungdomsförbunden mullrar det rejält. Många anser att friskolesystemet är kostnadsdrivande, och man kritiserar att friskolor etableras i områden där det inte finns ett behov av en skola.
I DN skriver till exempel ledarskribenten Susanna Nyström att skolan lider av ett systemfel: ”Det handlar ofta om att nya fristående skolor förvisso är bra, men har en negativ inverkan på skolorna som redan finns, precis som på kommunens budget.”
Hon menar att när elever lämnar den kommunala skolan för att gå till en fristående skola så sjunker inte kostnaden i motsvarande grad, till exempel är hyreskostnaderna kvar. Genomsnittskostnaden för eleven skjuter därmed i höjden och med rådande regler ska friskolorna kompenseras med högre skolpeng, vilket hon anser är problematiskt. ”Den principen är motsatsen till att inta ett helhetsperspektiv på alla barns rätt till en god utbildning och hur skattepengar gör största möjliga nytta”, slår hon fast.
Söker syndabockar
Att höra påståendet att friskolor får mer pengar än kommunala verksamheter svider för en friskoleföretagare. Totalt sett får friskolor mindre än de kommunala skolorna, och så har det varit länge. Det skiljer sig mycket från kommun till kommun, men enligt skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren var den offentliga finansieringen 8 300 – 8 500 kronor per elev lägre i friskolor än i kommunala skolor 2018 trots att hänsyn hade tagits till de extrakostnader som den kommunala huvudmannen anses ha.
Magnus Wallerå är chef för kompetensförsörjning på Svenskt Näringsliv. Han menar att det är allt för lätt att hitta syndabockar bland friskolorna när problemen finns på annat håll. Han förordar precis som Susanne Nyström att man lyfter blicken och tittar på hela systemet. Men han kommer till en helt annan slutsats:
– I det stora perspektivet döljer debatten om friskolor skolans verkliga problem. Den tar bort fokus från det som borde diskuteras, till exempel att 15-20 procent av de elever som lämnar grundskolan inte kan börja på gymnasiet och att vi har stora resultatskillnader mellan stad och land, där utbildningar på mindre orter inte är tillräckligt bra. Det har inte med friskolor att göra. Sedan har vi också frågan om att allt för få går en yrkesutbildning. Det är en jätteutmaning för Sverige, säger han.
Men har en friskola rätt att etablera sig på vilken plats som helst? Ulla Hamilton, vd på Friskolornas riksförbund, framhåller att det är ett vanligt missförstånd att det finns en slags ”fri etableringsrätt”. Skolan måste till exempel få tillstånd av Skolinspektionen som också frågar kommunen om konsekvenserna av etableringen.
Ulla Hamilton värjer sig också mot påståendet att friskolor bara attraherar elever med högutbildade föräldrar samt etablerar sig i välbeställda områden, och därigenom ökar segregationen. Det finns många exempel på friskolor som har försökt att etablera sig i utanförskapsområden men har motarbetats, menar hon. Dessutom ligger skolorna ofta i närheten av utanförskapsområden; till exempel har Engelska Skolan etablerat sig i Kista i närheten av Rinkeby i norra Stockholm. Och mångfalden på friskolorna är stor. Under skolåret 2019/2020 hade 27 procent av grundskoleeleverna i friskolor utländsk bakgrund mot 26 procent för kommunala grundskolor. Det är inte ovanligt att elever med utländsk bakgrund reser långt för att komma till den attraktiva skolan, menar Ulla Hamilton.
Enligt en undersökning från Almega uppger 19 procent av föräldrarna i utanförskapsområden att de har valt att sätta sina barn i en friskola mot 15 procent för hela befolkningen.
Köerna till friskolorna ett slagträ i debatten
För att komma till rätta med segregationen vill många debattörer på vänsterkanten återgå till närhetsprincipen, det vill säga att elever ska gå i skolan som finns i närområdet. Men kommer det att hjälpa?
– Det som omhuldas är en närhetsprincip – att elever ska gå i den skola som är närmast. Men då blir man kvar i utanförskapsområdet. Det som istället minskar segregationen är möjligheten att välja en annan skola än den närmaste, säger Magnus Wallerå.
Köerna till friskolorna har också blivit ett slagträ i debatten. Det framstår som att man måste ställa sitt barn i kö redan vid ett års ålder för att komma in på en friskola. När Centerpartiet hade sin stämma nyligen var det en av de mest infekterade frågorna. Bland annat drev partiets ungdomsförbund CUF på och ville skrota kösystemet. Resultatet blev en kompromiss.
– För att råda bot på köerna är det bästa att låta attraktiva friskolor expandera. Det näst bästa är att blanda urvalsgrunder, men köerna är ett mindre problem. Det är ett litet fåtal skolor, under tjugo, dit man behöver ställa sitt barn i kö från första levnadsåret. Flera friskolor har ändrat sina köregler och till många friskolor är det inga köer alls, säger Magnus Wallerå.
***
Så har vi den ständigt återkommande diskussionen om vinst och inte minst vinstutdelning. Ett av de vanligaste förekommande missförstånden är att vinst är det samma som pengar rakt ned i fickan hos företagaren. Så är inte fallet. För det första plöjs vinsten ned i den egna verksamheten för att den ska utvecklas. För det andra behövs ofta en buffert om företaget av någon anledning hamnar i kris. Att pengarna sedan också är en belöning för ett hårt slit - och ett kvitto på en väl fungerande verksamhet – ifrågasätts aldrig i andra branscher. Det är det som kallas för utdelning till ägarna.
– En halv procent av den totala skolbudgeten i Sverige går till vinster. Och betydligt mindre till en utdelning. Att en två-hundradels kostnad skulle stjälpa skolan är skrattretande, säger Christer Andersson.
Men hur mycket pengar handlar det om?
– När man ställer en öppen fråga till gemene man om hur stor vinstmarginalen är svarar en fjärdedel 25 procent eller mer. När jag då säger att den ligger på ungefär 3,5 procent så brukar de flesta tycka att 7 procent faktiskt är en rimlig nivå, säger Ulla Hamilton.
Flertalet friskolor går precis runt, medan de större koncernerna kan tjäna mer. Skoljätten Academedia levererade nyligen ett årsresultat före räntor och skatter på 1, 169 miljoner kronor på en omsättning på 13 340 miljoner kronor. Målet är en rörelsemarginal på 7 till 8 procent av omsättningen för koncernen.
Vad händer om man inför ett vinstförbud?
– Då blir det en valfrihet för de få. Friskolor som drivs i aktiebolagsform vill växa medan stiftelser och ideella friskolor inte vill växa. De vill bara ha sin lilla skola. Om vi hade haft en sådan utveckling så hade andelen elever i fristående skolor gått från 8 500 1992 till runt 20 000 nu. Idag är det 400 300 elever som går på fristående skolor, säger Ulla Hamilton.
Christer Andersson är kritisk mot vad han kallar en defensiv hållning i vinstdebatten. Varför kan man inte vända på argumentet och framhålla att vinst är ett bevis på att verksamheten är sund. Det blir lite märkligt att höra borgerliga debattörer, som normalt omhuldar marknadsekonomins förtjänster, kritisera ett av dess fundament i en specifik bransch.
– Vi borde vara mer offensiva. Nu är inställningen att man ska vara glad att driva friskola. Man ifrågasätter hela vårt ekonomiska system, marknadsekonomin. Vinst är en kvalitetsmarkör om man utgår från att man inte fuskar. Och fusk försvarar jag verkligen inte. Men det är ett fåtal som ägnar sig åt det. De allra flesta bedriver fantastiska skolor, säger han.
Susanna Nyströms påstående att en kommunal skola inte kan sänka kostnaderna när eleverna sviker blir indirekt ett försvar för en sämre verksamhet, menar Christer Andersson. Det är ju faktiskt så att eleverna har valt att gå till en bättre verksamhet. Hur kan det vara ett problem? Hur kan det försämra skolan? Han menar att sådana resonemang leder till ett ”omvänt incitament för misslyckande”.
Dessutom framhåller han att de kommunala skolornas kostnader för kringverksamheter som vaktmästeri, IT, skolhälsan ofta inte räknas in i skolpengen. ”Indirekt” skjuts alltså extra medel till de kommunala skolorna även om det har blivit lite bättre på senare år.
– Om du driver ett företag så ser man vart pengarna går. Ett aktiebolag är inte ett mystiskt väsen. Men jag har ingen möjlighet att granska den kommunala ekonomin. Här borde man ha en diskussion, om hur vi kan jämföra ett aktiebolag med en kommunal verksamhet, säger han.
Han berättar om sina egna erfarenheter från offentliga förvaltningar. Han har också jobbat på en kommunal skola. En vanlig sjuka, menar han, är att man måste göra slut på pengarna i en kommunal budget – för om man inte gör det så får man mindre pengar kommande år. Så går det inte att jobba i ett kostnadsmedvetet aktiebolag.
– I ett företag lyckas man inom ramen för de medel man har skapat effektivitet. Det driver utveckling, det driver innovation, säger han.
Christer kommer att fortsätta strida för det han tror på oavsett tonläge i debatten. Han menar att det gäller att legitimera vinsttanken igen, att visa att det är den som är förklaringen till att Västerlandet är så framgångsrikt. Det lär inte vara sista gången som en socialdemokratisk politiker talar om vinstförbud.
– Jag säger – håll ut och håll i, det kommer att bli tufft fram till valet. Sedan dör frågan ut igen men så kommer den tillbaka igen inför valet därefter, säger han.
Rapport: Verkligheten för Sveriges friskolor
Rapport: Föräldrar i utanförskapsområden gillar det fria skolvalet
DN: De borgerliga partierna och välfärdsföretagen måste inse att välfärden är en helhet
Skolvärlden: Tunga koncerner ligger bakom två av tre nya friskolor
Friskolornas riksförbund: Skolvalet hotat med 8,5 procent avdrag för friskoleelever
