EU:S FRAMTID

EU vill politisera näringslivet – slår mot den svenska konkurrenskraften

Brexit, pandemin och kriget i Ukraina. Tre chocker som nu skakar om näringslivet i Europa och fått EU att famla efter en ny industripolitik. Risken finns att den rör sig bort från frihandel och mot en större politisk och statlig inblandning. ”Det påverkar svensk konkurrenskraft negativt”, säger Mats Kinnwall, chefsekonom på Teknikföretagen.

Det kallas EU’s industripolitik och låter förtroendeingivande. Men bakom orden döljer sig en allt större tilltro till andra halvan av ordet, att politiken kan och ska ha en mer aktiv del i näringslivet.

– Det bottnar i en tanke om att Europa halkar efter övriga världen och blivit allt för beroende av länder i andra delar av världen, framför allt Kina.

Det säger Stefan Sagebro, expert på konkurrensfrågor på Svenskt Näringsliv och pekar på en utveckling som egentligen startade för fyra-fem år sedan och som accelererat under pandemin och nu fått extra bränsle av kriget i Ukraina, kriserna som visat på hur sköra de globala värde- och leveranskedjorna kan vara.

Svaret från EU har då blivit att fokusera på att göra EU mindre beroende av omvärlden och satsa på vissa utvalda teknologier som anses vara avgörande för EU:s ekonomiska framtid.

– Det politiska svaret är inte oväntat, men EU:s konkurrenskraft löses inte av att sätta ingång med en rad olika riktade stöd till olika grenar inom näringslivet, fortsätter Stefan Sagebro.

”Storbritannien höll emot den typen av tendenser”

Den tilltagande viljan från främst de stora länderna i Europa, Frankrike och Tyskland, att öka antalet breda överstatliga projekt med offentlig finansiering, har fått luft under vingarna efter Storbritanniens utträde ur EU, menar Mats Kinnwall, chefsekonom på Teknikföretagen.

– Storbritannien höll emot den typen av tendenser, tillsammans med de nordiska länderna. I och med utträdet har en allierad gått förlorat i det arbetet, säger han.

Det pekar i sin tur på de risker som uppstår när de stora industriländerna i Europa initierar och till del finansierar satsningar: de vill då gärna själva ha merparten av kakan. Mindre länder, däribland Sverige, blir lätt utkonkurrerande.

Stefan Sagebro igen:

– Frankrike har i efterdyningarna av pandemin intresserat sig för läkemedelsindustrin och flaggat för att de med statliga pengar vill driva på utvecklingen där. Det riskerar i så fall slå direkt mot den svenska läkemedelsindustrin.

Öppnar upp för snedvridande stöd

Ett annat exempel är den så kallade Halvledarakten – EU Chips Act. Bristen på halvledare, som ingår i snart sagt all modern industriproduktion från mobiltelefoner till fordon, har varit allvarlig ända sedan pandemins utbrott. De tillverkas främst i Asien, bland annat Taiwan och Sydkorea. Nu menar EU-kommissionens ordförande Ursula von det Leyen att det är dags att bryta beroendet av ett fåtal aktörer. Istället ska EU bli ”världsledande” på området. Därför har EU-kommissionen tagit fram Halvledarakten, en handlingsplan för hur produktion av halvledare ska byggas upp i Europa och den ska nu snabbt tryckas igenom EU-parlamentet och ministerrådet.

– Den öppnar upp för stora mängder snedvridande stöd från de resursstarka medlemsstaterna. I en kris så ska styrningen av produktionen tas över av kommissionen. Samtidigt saknas en konsekvensanalys. Ingen har ställt frågan om det verkligen är bra att dra igång storskalig produktion här i Europa och om det verkligen säkrar oss mot brister i framtiden, säger Stefan Sagebro.

”Ökad statlig intervention riskerar snarare att snedvrida konkurrensen”

Av allt att döma är det en satsning på vad EU menar är en nyckelteknologi som ska finansieras med offentliga medel. Det finns dock gott om forskning som visar att den typen av satsningar inte skapar den utveckling som företagen och marknaden behöver.

– Och som de framför allt hade klarat bättre själva. Men en ökad statlig intervention riskerar snarare att snedvrida konkurrensen, underminera den inre marknadens funktionssätt och i förlängningen den europeiska industrins globala konkurrens¬kraft. Detta missgynnar särskilt mindre länder som Sverige med en stor andel små och medelstora företag, där en betydande del av innovationsförmågan ligger, säger Stefan Sagebro.

I Sverige råder bred enighet hos såväl regeringen som parterna på arbetsmarknaden om att den pågående politiseringen av industriproduktionen i Europa är ett problem. Det tar också fokus från de långsiktiga lösningar som på vissa håll är akuta, till exempel regelkrångel och andra hinder mot en bättre fungerande inre marknad, sådant som fortsatt håller tillbaka företagens utveckling i Europa.

Sverige måste hitta fler allierade

När samtidigt de flesta av EU:s nya åtgärder på handelsområdet syftar till att skydda EU:s inre marknad snarare än att öppna upp nya handelsvägar är utsikterna för en positiv ekonomisk utveckling inte ljus, enligt Mats Kinnwall.

– Att statlig intervention inte främjar långsiktig innovationsförmåga och konkurrens-kraft, det vet vi. En sådan strategi riskerar paradoxalt nog att underminera den europeiska industrins globala konkurrens¬kraft och kommer definitivt inte bidra till att göra EU till ”världens mest konkurrenskraftiga ekonomi”, säger han.

Stefan Sagebro håller med men anser samtidigt att den process som nu är igång är ”oerhört svår att stoppa”.

– Sverige måste därför hitta fler allierade vid sidan av de nordiska länderna som också vill arbeta emot politiseringen. Vi måste också utveckla strategier för hur våra företag ska skadas så lite som möjligt när det nu trots allt pågår.

– Att det är en bekymmersam situation, inte minst vad gäller de svenska företagens förmåga att konkurrera, är helt klart.