FÖRETAGEN OCH MILJÖN

Våg av EU-förslag hotar svenska basnäringar – ”Omöjligt att förutse effekterna”

EU:s ambitionsnivå för klimat- och miljöarbetet har ökat avsevärt sedan Ursula von der Leyen presenterade den gröna given. TN går igenom förslagen som stoppar skogsindustrin, men även flera andra branscher.

Det var i juli 2019 som Ursula von der Leyen tillträdde som EU-kommissionens nya ordförande. Några månader senare presenterades ”the green deal”, eller den gröna given.

”Jag är övertygad om att den gamla tillväxtmodellen baserad på fossila bränslen och föroreningar är omodern och ”out of touch” med vår planet. Den europeiska gröna given är vår nya tillväxtstrategi”, sa hon på den fullsmockade presskonferensen i Bryssel.

Förenklat drar den gröna given upp huvudlinjerna för EU:s omställning till en grön ekonomi. Två huvudpunkter är klimatpolitiken där Europa siktar på att vara klimatneutralt 2050 och en stor satsning på Europas ekosystem och den biologiska mångfalden.

De senaste åren har kommissionen presenterat en lång rad förslag inom ramen för den gröna given som får stor påverkan på mark- och skogsanvändning. Det är nämligen där en stor del av den gröna givens kärna finns att hämta.

De experter som TN har talat med menar att man är med på problemformuleringen – att utsläppen måste minska snabbt och att den biologiska diversiteten ska förbättras.

Vad de reagerar på är mängden av nya förslag, centralstyrningen och att det är mycket svårt att få en överblick över vad som faktiskt gäller. Det får konsekvenser för länder som inte bara har stora arealer, utan också ett aktivt skogs- och lantbruk, som Sverige.

– Vi har känslan av att nu kommer det ett förslag till som det är svårt att få grepp om och analysera konsekvenserna av eftersom de olika förslagen överlappar varandra. Jag tror att de flesta som arbetar med förtagande inom jord, och kanske framför allt i skogssektorn, känner så, säger Helena Andreason, jurist och expert på miljöfrågor på LRF.

”Frågan är om det blir så mycket bättre av att göra om allt.”

Det är visserligen inte fel att ha höga ambitioner, menar Pia Pehrson, delägare och advokat på Foyen Advokatfirma som arbetar med att hjälpa företag att ta sig igenom olika tillståndsprocesser.

– Men man måste också veta vilken riktning man ska ha. Jag har känslan att EU är väldigt ambitiösa och att man inom kommissionen har stora planer. Det kan väl vara bra, men samtidigt undrar jag om det finns någon på EU-nivå som har koll på konsekvensen och hur alla olika förslag påverkar varandra.

Den stora mängden av förslag vittnar om att den ena handen inte verkar veta vad den andra sysslar med, menar hon. Det går ut över kvaliteten på besluten.

– Frågan är om det blir så mycket bättre av att göra om allt. Man kanske ska satsa på att utveckla det man har. Om man uppfinner hjulet gång på gång så tar det oerhört lång tid innan det börjar snurra och när det är så många aktörer inblandade på så många olika nivåer blir det ju bara mer komplicerat.

Även Anna Treschow, rättspolitisk expert på LRF Skogsägarna, konstaterar att det är mycket svårt att få ett grepp om alla förslag. Sätter inte Sverige emot kommer det att slå mot den svenska mat- och energiproduktionen, menar hon.

– De riskerar att slå hårt mot småskaliga aktörer i länder som Sverige, Finland och Österrike där det finns en stor andel små privata jord- och skogsbrukare.

”Vem tar nu ansvar för den sammanlagda effekten av alla lager i form av EU:s nya mål, lagstiftning och annan normbildning?”

Just det svåra i att få överblick, att ha en känsla av kontroll är något Anna Treschow saknar. Alla förslag som EU nu trycker ut riskerar bara att samlas på en redan existerande hög.

– Redan innan var lager på lager-effekten ett problem i Sverige då lager ofta tillkom men sällan eller aldrig rensades bort. Vem tar nu ansvar för den sammanlagda effekten av alla lager i form av EU:s nya mål, lagstiftning och annan normbildning?

– Klart är att det idag är omöjligt för markägare att förutse effekterna av denna helhet och planera efter den, fortsätter hon.

Hassler risar taxonomin

För några år sedan presenterade EU även den så kallade taxonomin som ska klassificera vad EU anser är hållbart. Syftet är att investeringar sedan ska allokeras dit.

John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, menar att det är en detaljstyrning som inte leder rätt.

– Att omställningen av transportflottan ska ske centralt via EU tycker jag är helt naturligt. Däremot kombinerar EU det med en konstig detaljstyrning i form av till exempel taxonomin, som ska bestämma enskilda verksamheters miljönytta. Man säger att taxonomin behövs för att kapitalflöden ska styras till rätt ställen men det är en felaktig syn på hur kapitalmarknaderna fungerar.

Han menar att kapitalmarknaden reglerar sig själv om man sätter upp rätt styrmedel.

– Inför du rätt reglering som utsläppssystemet EU ETS blir konsekvensen att den som är mest klimatmässigt hållbar också blir affärsmässigt mest lönsam. Det betyder att man kommer att tvingas fasa ut det fossila och hitta andra affärsområden.

80 000 hektar mark måste tas ur produktion

Förslagen från EU är just också förslag från EU och det märks, menar Helena Andreasson. Man förstår inte det nordiska perspektivet. I stället antas ofta ett centraleuropeiskt.

Hon berättar om det senaste förslaget, om ”the nature restoration law” som kommissionen lade fram i juni i år. Här vill EU, förenklat, att medlemsstaterna förbinder sig att återställa natur- och havsarealer till sin ursprungsform. En del är att torvmarker ska återvätas i syfte att minska koldioxidutsläppen och öka den biologiska mångfalden.

– Det skulle för Sveriges del innebära att ungefär 80 000 hektar mark måste tas ur produktion. När EU presenterade lagförslaget menade man att vi här uppe i Norden skulle kunna låta vattenbufflar beta på de återvätade torvmarkerna och att vi skulle odla tranbär. Hur vattenbufflarna skulle få mat och överleva den svenska vintern tänkte man liksom inte på, konstaterar hon.

För Gunnar Lindén, naturvårdspolitisk expert på LRF Skogsägarna, handlar förslaget om att skog måste tas ur produktion om det blir verklighet:

– Förordningen riktar in sig på ett antal naturtyper som ska finnas i viss omfattning och inte får försämras. De ska ha en gynnsam bevarandestatus enligt kommissionen. Det betyder att man inte får röra den naturen och enligt våra beräkningar skulle det betyda att ytterligare cirka 2,4 miljoner hektar skog skulle behöva tas ur bruk. Det skulle så klart få stora konsekvenser för skogsbruket.

Men ”the nature restoration law” stötte faktiskt på patrull i riksdagen som menar att det strider mot den så kallade subsidaritetsprincipen som reglerar medlemsstaternas självständighet kontra EU.

Man skriver:

”Riksdagen anser att förslaget medför en reglering av nationellt skogsbruk som inte är förenlig med subsidiaritetsprincipen. Riksdagen menar att nationellt skogsbruk regleras bäst på nationell nivå”.

– Det var ju lite av en skräll. Det har bara mig veterligen hänt när Sverige satte ned foten i frågan om införandet av minimilöner för några år sedan. Sverige brukar inta en betydligt mer servil attityd gentemot EU, säger Helena Andreason.

”Här talar vi om kanske flera miljoner hektar skog som måste tas ur produktion till en kostnad på flera hundra miljarder.”

John Widegren, landsbygdspolitisk talesperson för Moderaterna, sitter i miljö- och jordbruksutskottet. Han är ute och rör sig mycket bland lant- och skogsbrukare och han upplever en ökande frustration ute i landet.

– Det förslaget visar ju någonstans vart EU är på väg. Det är en god tanke att restaurera natur men ingen talar om vilka konsekvenser det får. Här talar vi om kanske flera miljoner hektar skog som måste tas ur produktion till en kostnad på flera hundra miljarder.

– Jag tror att det är det som folk jag träffar är mest upprörda över. Att vi har en modell i Sverige som faktiskt fungerar. Den ger inkomster, sysselsättning och kan hjälpa till i klimatarbetet, men ändå vill EU gå in och detaljstyra hur vi brukar skogen, fortsätter han.

Vad beror det på att det inte blir mer debatt om det här förslaget och liknande tror du?

– Det är ju extremt svårt att sätta sig in i alla förslag eftersom de är så många och det blir så rörigt. Det finns ingen tydlighet och ingen konsekvensanalys. Det är helt enkelt inte många personer som förstår den här helheten. Men EU fortsätter ändå att spotta ur sig förslag efter förslag som främst får allvarliga konsekvenser för det svenska skogsbruket.

Han anser också att Sverige gör sig själv en björntjänst genom att rapportera mycket hårdare än andra länder.

– När vi rapporterar in hur mycket skyddad natur vi har så har Sverige valt att dra jämförelsen vid förindustriell tid. Då är det klart att det ser sämre ut och att vi får en större hemläxa. Övriga EU-länder har valt att jämföra med hur det såg ut när de gick med i EU. Det sagt, så är inte allt perfekt med den biologiska mångfalden men det går åt rätt håll med vår modell av frihet under ansvar i kombination med det formella skyddet.

Fick inte chansen att påverka

Christian Danielsson, chef för Sveriges representation vid EU-kommissionen, har ett helt annat perspektiv. Han menar att det inte är ett dugg konstigt att de här förslagen kan tyckas vara stora och oöverskådliga. Det är snarare helt naturligt eftersom det handlar om väldigt komplexa frågor.

– De utmaningar som vi står inför när det kommer till klimatet, att förbättra den biologiska mångfalden och så vidare, samtidigt som vi ska bibehålla unionens ekonomiska konkurrenskraft, är inte lätta frågor. Då är det inte så konstigt att det arbete som kommer ut från EU är komplext. Det är många olika målsättningar som ska stöpas samman och det är inte underligt att det uppstår målkonflikter.

Han menar också att det här är frågor som måste hanteras på EU-nivå.

– För vad är alternativet? Att varje land försöker lösa de här frågorna var för sig? Jag tror inte att det skulle fungera särskilt bra.

Christian Danielsson menar att när det kommer till de förslag som får konsekvenser för det svenska skogsbruket har branschen varit sen på bollen.

– Ja, jag tror att branschen känner att man kom in sent. Det fanns avvägningar och information rörande det svenska skogsbruket som inte kom med när EU arbetade fram många av de här förslagen. Det är viktigt att alla hörs ordentligt så att alla olika aspekter tas med under arbetets gång och här har den svenska skogsnäringen såklart en viktig roll att spela.

Önskar långsiktiga spelregler

Just nu är frågan om Sverige ska kunna fortsätta producera bioenergi på tapeten. För några veckor sedan röstade EU-parlamentet om sin position för hur revideringen av EU:s förnybarhetsdirektiv RED, alltså RED III, ska formuleras.

Det ursprungliga RED lades fram 2009, men har uppdaterats 2018. I det nya förslaget RED III vill EU-kommissionen höja målet för hur stor andel förnybar energi som ska användas 2030 från 32 procent till 40 procent.

Ett ambitiöst mål, och kommissionen föreslår samtidigt att hållbarhetskriterierna för skogliga produkter i bioenergisektorn blir skarpare och mer detaljerade. Men man vill inte förbjuda dem. Det handlar i Sverige om avverkningsrester från hyggen och gallringar som skadat eller klent virke, grenar och toppar (grot) som bland annat används som bränsle i kraftvärmeverk.

Parlamentet, däremot, vill begränsa och fasa ner användningen av så kallad primär skogsbiomassa, som avverkningsrester, och att de bara ska få klassas som förnybara upp till historiska användningsnivåer och inte ges finansiellt stöd för användning. Det avviker kraftigt från kommissionens förslag. Parlamentet har godkänt kommissionens förslag, men med sina förslag på tillägg som alltså kraftigt vill begränsa användningen av skogsbiomassa.

– Bioenergi utgör 60 procent av all förnybar energi i EU. Ökad användning av biobränslen är en förutsättning för att klara EU:s klimatmål, målet för förnybar energi och det akuta behovet att minska beroendet av importerad rysk fossil energi, uppgav Gustav Melin, vd för Svebio i en kommentar till parlamentets inställning.

Mårten Larsson, som ansvarar för bioenergifrågor på Skogsindustrierna, menar att det är ett problem att EU-direktiv uppdateras innan den föregående revideringen hunnit sätta sig. RED II förhandlades till exempel fram 2018 och implementeringen av överenskomna hållbarhetskriterier för skoglig bioenergi pågår fortfarande i vissa medlemsländer.

– Jag tycker att man dels måste ge företagare långsiktiga spelregler, dels ge forskare och politiker en chans att utvärdera effekterna av de senaste besluten. De nya förslagen i direktivet innebär att EU plötsligt går in och detaljstyr skogsskötselmetoder och naturskyddsområden genom ett direktiv om förnybar energi.

Att det är svårt att hänga med i svängarna visar EU:s presentation av den nya skogsstrategin för 2030 som presenterades förra sommaren. EU skriver att den är ”ett av flaggskeppsinitiativen för EU:s gröna giv och bygger vidare på strategi för biologisk mångfald 2030”. Det är ett exempel på hur de olika förslagen går in i varandra.

– Det här förslaget presenteras nu, men för bara några år sedan lade man fram förnybarhetsdirektivet som la en stor vikt vid just skogligt biobränsle och vindkraft. Hur går det ihop med att man nu ska skydda så stora ytor? Man har redan idag stora problem med många motstående intressen för samma land, -havs och -skogsytor, säger Pia Pehrson.

Hon menar att företag mer och mer börjar dra öronen åt sig.

– Man vet att det är svårt att över huvud taget få tillstånd när det finns en ambition att skydda så mycket land och vatten och att det kan ta väldigt lång tid. Det är klart att företag har med det i kalkylen när man ska investera och därför tittar på olika alternativ.

Betyder det att investeringar hämmas?

– Ja, de som investerar i ett projekt vill ha en tidsplan för när man kan börja bygga och producera för att få avkastning. Det är så klart ett helt naturligt önskemål för företag men som det ser ut idag med tillståndsprocesserna blir det väldigt oförutsägbart.

Idag är situationen så att företag kan få klartecken för ett projekt som sedan måste pausas eller stoppas för att det tillkommit restriktioner.

– Det betyder att man ändrar spelreglerna under processens gång, vilket ger en stor osäkerhet om utgången.

Finns det exempel på det?

– Vi arbetar med flera stora vindkraftsprojekt till havs i södra Sverige där det under processens gång tillkommit flera Natura 2000-områden. Det skapar osäkerhet. Det kan till exempel vara så att en park fått tillstånd för att bygga vindkraftverk med en särskild höjd men när ett nytt Natura 2000-område tillkommer måste de söka helt nya tillstånd, vilket tar lång tid och utgången är oviss.

Anna Treschow menar att situationen i det närmaste är ohållbar. Det finns en karta över skyddad natur på Naturvårdsverkets hemsida. Med alla kryss som visar ett skyddat område i bockade blir det inte mycket över. Och nu kommer alla EU:s senaste förslag som nästa lager. Nu måste ett omtag göras, menar hon:

– Gör en grundlig analys av den stora mängden lagar, förordningar, utpekanden, åtaganden, mål och normer som är tänkta att reglera användningen av skog och mark. Se till att rensa upp bland dessa lager och se även till att eventuella nya lager alltid samanalyseras.