EU:S FRAMTID

Så hamnade Sveriges tillväxt i botten – här är vägen tillbaka

EU halkar efter globalt och Sverige rasar i OECD:s välståndsliga. TN bad tre experter att reda ut hur illa läget är och vad som kan vända utvecklingen. "Det är viktigt att försöka riva de hinder som vi själva har skapat", säger Kerstin Hallsten, chefekonom Industriarbetsgivarna, till TN.

De senaste månaderna har larmrapporterna om Europas svaga konkurrenskraft duggat allt tätare. För 15 år sedan var EU:s och USA:s ekonomier ungefär lika stora men nu är USA:s 25 procent större och Asien och inte minst Kina har tagit stora kliv framåt.

De kommande åren väntas den absoluta merparten av världens ekonomiska tillväxt ske utanför Europa, och i en intervju med Dagens Nyheter nyligen konstaterade näringslivsgiganten Jacob Wallenberg att endast två av de hundra största börsnoterade företagen som grundats sedan 90-talet kommer från Europa; Spotify och holländska Adyen. Och här på hemmaplan dras Sverige samtidigt med låg tillväxt, förra året den absolut lägsta i hela EU.

Så hur illa är läget för Sverige och Europa? Och vad kan göras för att vända utvecklingen?

Sven-Olov Daunfeldt, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, menar att de senaste årens tillväxtsiffror delvis beror på att Sverige inte hade lika långtgående restriktioner som andra länder i samband med pandemin och att andra länder därför har fått en starkare tillväxt just under de senaste åren. Men långsiktigt är Sveriges negativa trend tydlig, menar han.

– I början av 70-talet låg vi på fjärde plats i OECD:s välståndsliga, nu har vi halkat ner till tolfte plats. Jag tror inte att det finns något annat OECD-land som har tappat så många placeringar så snabbt som Sverige har gjort. Så det är ett långsiktigt mönster att vi tappar i tillväxtkraft mot andra länder. Och det är problematiskt, målet måste ju vara att ta placeringar i den här välståndsligan, säger han till TN.

Men tittar man bara på EU, som står för ungefär 25 procent av de länder som ingår i OECD, finns det en del som tyder på att Sverige står starkt i förhållande till andra länder. Kerstin Hallsten, chefsekonom på Industriarbetsgivarna, påpekar att det inte finns något specifikt mått som mäter konkurrenskraft och att tillväxten ofta är lägre i länder som redan har en hög produktivitet.

Enligt Kerstin Hallsten hade Sverige mellan 1995 och 2007 en tillväxt i produktiviteten på ungefär 6 procent. Under det senaste decenniet har den i stället legat på runt 1 procent.

– Det oroar förstås. För när vi hade den här starka produktivitetsutvecklingen så var det kopplat till globalisering, teknologiska språng, avreglerade kapitalmarknader, att Kina och Östeuropa klev in och att vi hade en integrering i världsekonomin. Världshandeln ökade och komparativa fördelar styrde produktionen. Vi fick en internationell arbetsfördelning som var väldigt hög. Och nu går vi helt åt andra hållet och då är det klart att de här sakerna aktualiseras, säger hon.

Svag valuta bakom svensk konkurrenskraft

Att Sverige har haft en starkare utveckling än många länder i eurozonen beror delvis på valutaeffekter, förklarar hon.

– Sedan 2011 har Sveriges kostnader för att producera olika varor ökat med drygt 10 procent mer än i euroområdet, men när vi möts på den globala marknaden så räknar man om det i gemensam valuta och då har ju vår konkurrenskraft stärkts. En del av den konkurrenskraft som vi i Sverige har byggt upp mot Europa hänger helt på att kronan har försvagats och det är ju inte så vi bygger långsiktigt starka och växande företag.

Fredrik Sjöholm, professor och vd vid Institutet för näringslivsforskning, anser att Sverige har ”gjort bra ifrån sig” jämfört med andra EU-länder, men att det finns saker som kan bli bättre. Han pekar bland annat på behovet av god utbildning på alla nivåer, möjligheten för högkompetenta personer från andra delar av världen att söka sig till Sverige och vikten av att investera i forskning.

– Sverige har historiskt sett varit ett av de länder i världen som har lagt allra störst andel av BNP på forskning, men staten borde öka forskningsanslagen och satsa mer på grundforskning. Som det ser ut i dag står tre till fyra företag för en enormt stor andel av svensk forskning och det är ganska bekymmersamt, säger han, och fortsätter:

– Men för Sverige går det ganska bra, jag är mer bekymrad över stora delar av Europa med ett Tyskland som är fullständigt på dekis och ett Sydeuropa som också dras med stora problem. Och hittills har Europa främst försökt tackla den problematiken med stora subventioner till industriföretag och det tror jag är helt fel väg framåt.

”Sett till summorna och andel av BNP så satsar Sverige mycket på infrastruktur men vi investerar i fel saker, gärna spektakulära projekt som inte är samhällsekonomiskt lönsamma.”

En viktig parameter för svensk del är dock att arbeta med infrastrukturen, menar Fredrik Sjöholm.

– Infrastrukturen är viktig att titta på för den påverkar hur företagen investerar, om de väljer att lägga en investering i Sverige eller om de hellre väljer något annat land. Sett till summorna och andel av BNP så satsar Sverige mycket på infrastruktur men vi investerar i fel saker, gärna spektakulära projekt som inte är samhällsekonomiskt lönsamma. Så vi måste inte nödvändigtvis lägga mer pengar på infrastrukturen men vi måste lägga dem på bättre saker och kanske på underhåll av vår befintliga infrastruktur snarare än att bygga nytt.

Sven-Olov Daunfeldt listar en rad utmaningar som han menar står i vägen för Sveriges tillväxt. Precis som Fredrik Sjöholm pekar han på eftersatt infrastruktur och behovet av mer forskning. Men det handlar också om en elförsörjning som inte håller måttet, att vi arbetar för få timmar och för få kvinnor driver företag, för att nämna några exempel.

– Tittar vi på den nationella politiken i Sverige så tror jag att ett grundläggande problem är att vi har tappat i reformtakt. Sverige var väldigt duktiga efter 90-talskrisen på att införa en massa viktiga institutionella reformer som stärkte vår tillväxt och produktivitet. Vi gjorde väldigt många reformer som var bra för Sverige under den här perioden men ungefär någonstans i samband med finanskrisen stannade det av och sen har det hänt väldigt lite.

Det har bland annat lett till problem med kompetensförsörjningen och en bostadspolitik som inte fungerar – två problem som hänger ihop, enligt Sven-Olov Daunfeldt. Han påpekar att det inte går att rekrytera till en ort om det inte finns bostäder där.

– Arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är två marknader som inte fungerar och som inte har gjort det på väldigt länge. Och här har vi varit oförmögna att göra de reformer som behövs för att det ska fungera bättre.

”Det har alltid varit en svensk komparativ fördel att vi har haft fossilfri el till väldigt konkurrenskraftiga priser och nu har framför allt företagen i södra Sverige inte längre den komparativa fördelen.”

Även det finanspolitiska ramverket ligger till grund för Sveriges situation, anser Daunfeldt.

– Överskottsmålet har blivit en stark norm i svensk politik och det har gjort att vi har sparat för mycket. Vi borde ha slutat med det när det var nollränta och det var väldigt billigt att låna till investeringar, vilket vi borde ha gjort i stället för att fortsätta att amortera på en väldigt låg statsskuld. Samtidigt har vi en underhållsskuld som bara ökar och ökar, vilket får konsekvenser i form av att arbetspendling inte fungerar och godstransporter kommer för sent, det har blivit ett tillväxtproblem.

Det var även ett misstag att lägga ner fullt fungerande kärnkraft, menar han.

– Vi som hade kanske världens bästa energisystem har i stället fått ett som inte riktigt fungerar eftersom vi har alldeles för lite baskraft i södra Sverige. Att vi får kärnkraft i söder i kombination med ett utbyggt elnät är otroligt viktigt för vår konkurrenskraft.

– Det har alltid varit en svensk komparativ fördel att vi har haft fossilfri el till väldigt konkurrenskraftiga priser och nu har framför allt företagen i södra Sverige inte längre den komparativa fördelen.

Få kvinnor som driver företag

Och listan tar inte slut där. Sverige sticker nämligen även ut som ett land där väldigt få kvinnor driver företag. I EU är det bara Malta som har en lägre andel kvinnor som startat företag med minst en anställd än Sverige.

– Det är ett annat problem jag har i den svenska kontexten. Vi är ju väldigt måna om att framställa oss som ett av världens mest jämställda länder. Men när vi tittar på kvinnors företagande så är vi i Europas absoluta bottenträsk. Det är en väldigt stor del av potentialen i Sverige som inte tas tillvara. Vi behöver fundera på vad det är för regelverk vi behöver ändra för att få fler kvinnor att starta och driva företag i Sverige för det är ett problem i nuläget.

När du sammanfattar alla de här delarna som ju gäller för Sverige, är det samma tendenser på europeisk nivå som gör att EU halkar efter USA och Asien?

– På europeisk nivå skulle jag säga att det är lite annorlunda. Vissa saker som är ett problem för Europa är också ett problem på svensk nivå men det huvudsakliga problemet på europeisk nivå är att vi reglerar för mycket. Det vore eftersträvansvärt att gå tillbaka till grundprinciperna som byggde EU, alltså den fria marknaden och en stärkt konkurrenskraft. Nu har det i stället blivit att EU har fokuserat på regleringar, vilket hämmar företagens tillväxt snarare än hjälper dem.

Men att Europa har en svag tillväxt jämfört med USA och Kina och att Europas andel av den globala ekonomin har minskat, beror förstås även på att Kina har utvecklats starkt. Kerstin Hallsten menar att det trots allt är positivt för världsekonomin.

– Hade det bara varit att Kina hade utvecklats starkt så hade det kanske inte varit något problem men den nuvarande situationen beror ju också på att EU har haft en väldigt svag tillväxt. USA har inte tappat lika mycket som EU, så det är ett svaghetstecken.

”Även om Sverige har klarat sig relativt bra jämfört med andra i Europa så är det inte guldmedaljörerna vi jämför oss med.”

Att konkurrenskraften numera är i fokus hos EU-kommissionen, att Enrico Letta släppte en uppmärksammad rapport om den inre marknaden och att det dessutom är ytterligare en omfattande rapport på gång, den här gången signerad Italiens före detta premiärminister Mario Draghi, ser Kerstin Hallsten som uppenbara tecken på att ”alla” inser att Europa har blivit svagare och vikten av att vända detta.

– Det finns en anledning till att man gör alla dessa rapporter om Europas konkurrenskraft. Och även om Sverige har klarat sig relativt bra jämfört med andra i Europa så är det inte guldmedaljörerna vi jämför oss med.

Vilka är orosmolnen framåt för Europas del som du ser det?

– Geopolitisk oro, att globaliseringen stannar av, mer av statsstöd och ett ökat hemmafokus. Det finns alltid krafter i länder som är emot globalisering och gärna stänger gränser. Det är förstås väldigt allvarligt för ett litet och exportberoende land som Sverige. Nu ser länder som exempelvis USA och Frankrike möjligheter att använda statsstöd och subventioner i större utsträckning och handelsrestriktioner under nya förtecken, det vill säga den geopolitiska situationen.

– Visst finns det risker med att vara beroende av icke-demokratiska stater och det är helt klart att Kina spelar ett annat spel, så det är en balansgång här. Men det man riskerar med handelsrestriktioner är att företag väljer att investera utanför Europa.

Vad kan EU göra för att främja tillväxt och öppenhet i världen? Det bygger ju på att andra länder och regioner vill samma sak.

– Precis, och det är väl det som är utmaningen. Tyvärr finns inga enkla lösningar på detta. Många pratar om att stimulera handel liksom tillväxten. Men sedan finns en tendens att prioriterar ner tillväxtfrågorna som ofta påverkar ekonomin mer på sikt för andra politiska mål som kan vara mer tydliga och närliggande. Och när det gäller handel ser man gärna till det egna landets intressen i första hand. Det är utmanande att landa rätt i dessa frågor.

– Men jag skulle säga så här: För att stärka tillväxt och konkurrenskraften behövs goda och generella ramvillkor med det fokuset. Det vet vi. Det handlar om att få hela system att fungera väl, bland annat att få väl fungerande marknader. Det handlar inte om klåfingriga regeringar som ökar antal regleringar och den administrativa bördan för företag eller statsstöd. Det är tvärt emot det som gett oss en stark tillväxt tidigare.

Men Kerstin Hallsten, Fredrik Sjöholm och Sven-Olov Daunfeldt är rörande överens om att det inte räcker att peka på vikten av handel med andra delar av världen. Europa måste oavsett vad Kina och USA ägnar sig åt arbeta på att förbättra EU:s inre marknad. Och de har inga problem med att peka ut områden att se över.

– Det läggs för lite resurser på forskning i Europa. Andra förbättringar i EU vore att arbeta för en gemensam finansmarknad eftersom många europeiska företag har svårt att tå tillgång till kapital. Vidare vore det på sin plats med en minskad regelbörda för företagen. Dessa saker tycker jag är gemensamt för hela eller nästan hela unionen, säger Fredrik Sjöholm.

Sven-Olov Daunfeldt lyfter också fram att EU har ägnat sig för mycket åt att reglera, vilket har skapat en tung regelbörda för företagen. Dessutom har strategin att satsa på riktade subventioner visat sig vara ett väldigt ineffektivt sätt att försöka främja tillväxt. USA har enligt Sven-Olov Daunfeldt i mycket högre utsträckning än EU satsat på generella skattelättnader som kommer alla företag till gagn.

– Det är något helt annat. För om du ska etablera ditt företag i ett land, då vet du vad kostnaden blir i stället för om du ska söka ett stöd som du kanske får. Så i Europa har vi gått mycket mer mot en selektiv näringspolitik medan man i USA har satsat på att ha generella bra villkor. Det är dit man skulle vilja att Europa kommer, att man pratar om hur vi kan förbättra villkoren generellt för alla företag i stället för att välja ut vilka branscher och teknologier man vill satsa på.

Generella skattelättnader i stället för riktade stöd

Daunfeldt föreslår också skattelättnader eller möjlighet till avdrag för att stimulera företag som satsar på forskning.

– Man brukar säga att det samhällsekonomiska värdet av att ett företag satsar på forskning och utveckling oftast är mycket större än det som genereras i företagen och därför finns det ett samhällsekonomiskt värde i att stimulera den typen av produktion. Och det tror jag kanske är en väg att jobba mer med, att tänka lite mer strategiskt i de termerna.

Men USA har väl också subventionerat utvalda industrier och företag?

– Ja, det finns inslag som är väldigt protektionistiska och det är ingenting som är bra. Men de stödpaket som USA har tagit fram innehåller också så kallade tax credits. Det är mycket mer generellt riktade typer av stöd till företag som etablerar sig i USA, snarare än EU:s upplägg som gått ut på att välja ut vinnare.

I USA är det dessutom lättare för företag att få in kapital, att få en ny chans även om man har en konkurs eller flera i bagaget, enligt Daunfeldt, som också tycker att USA är bättre än Europa på att få forskning att leda till nya produkter till marknaden.

– Det är en helt annan dynamik i USA. För att en ekonomi ska fungera så måste man ha unga och växande företag som utmanar de gamla företagen, för det konkurrens- och omvandlingstrycket gör att också de befintliga stora företagen måste vässa sig för att klara sig i konkurrensen mot de uppstickare som kommer. Så det är viktigt. Och det är mycket mer utvecklat i USA än vad det är i Europa och jag tror att det är en viktig delförklaring till varför amerikansk ekonomi har en större tillväxtkraft än den europeiska.

”Vi vet att företag inte klarar av att växa för att de inte hittar personal och så ska folk jobba ännu mindre. För mig går inte den här ekvationen ihop.”

En annan viktig sak i sammanhanget är kompetensförsörjning och alla tre experter lyfter vikten av att få talanger från hela världen att söka sig till Europa. Kerstin Hallsten beskriver kompetensförsörjningen som ett av de ramvillkor som krävs för att stärka EU:s konkurrenskraft.

Samtidigt har USA betydligt fler arbetade timmar per år än Europa.

– När vi pratar om starkare ekonomisk tillväxt så pratar vi oftast om ökad produktivitet. Men det finns en annan komponent som är antal arbetade timmar. Och här pratar vi i Sverige om att minska arbetstiden. Det är att gå åt helt fel håll, säger Kerstin Hallsten, och tillägger att kortare arbetstid i Sverige mycket väl kan leda till att företag väljer att etablera sig någon annanstans.

– BNP per capita är fortfarande hög i Europa. Men vi får inte luta oss tillbaka och vara nöjda med en svag tillväxt. Det är vanligt att ju högre levnadsstandarden blir ju mer fokus blir det på andra värden än tillväxt, som till exempel ledig tid. Men det får inte gå till den extremen att man lägger för mycket tid på allt runt omkring så att själva kärnverksamheten, tillväxten, inte lyfter. För om den rasar ihop så kommer även möjligheten att satsa på välfärd, klimat, försvar och så vidare att kraftigt begränsas.

Sven-Olov Daunfeldt anser att den pågående diskussionen om arbetstidsförkortning är rent ut sagt konstig. Han hänvisar till en rapport från SNS Konjunkturråd som visar att näringslivet i Sverige har en hög produktivitet men att vi arbetar för få timmar. Sverige har den fjärde lägsta årsarbetstiden i hela OECD, påpekar han.

– Vi vet att företag inte klarar av att växa för att de inte hittar personal och så ska folk jobba ännu mindre. För mig går inte den här ekvationen ihop. Det kommer att kosta samhället enorma resurser om vi genomför det.

Risk att företag flyttar utanför Europa

Kerstin Hallsten återkommer till att när Sverige och EU hade en hög produktivitet så var det till stor del drivet av investeringar. Det krävs investeringar i forskning för att det ska leda till entreprenörskap och så småningom nya varor och tjänster på marknaden, menar hon.

– Vi vet att det är helt centralt med stark tillväxt. Då kan man ju fråga sig varför vi inte satsar mer på det? Jo, för att i både Sverige och Europa dyker det upp en massa andra mål på vägen, som klimatet till exempel. Satsningar på klimatet är viktigt men det är helt uppenbart att det innebär ökade kostnader för företagen. Det finns en risk att produktion flyttar till länder där dessa kostnader inte läggs på företagen. Speciellt om företagen exempel säljer till Asien, då kan man lika gärna producera i Asien.

Vad kan Europa göra för att lyckas bli ledande inom forskning och innovation och allmänt öka tillväxten?

– En bättre fungerande europeisk kapitalmarknad är något konkret som borde kunna underlätta processen att gå från forskning till entreprenörskap, det har man inte kommit i mål med ännu. Ett område där det inte borde finnas allt för stora målkonflikter är kring reglering och detaljstyrning. Det borde vara möjligt att vi försöker undvika för mycket byråkrati.

– Tillväxt handlar ju om produktivitet och om hur många timmar vi arbetar. Och det är klart att lägger man ner mycket tid på att fylla i blanketter och annan administration, då kommer det påverka produktiviteten negativt.

”På något sätt måste vi kunna visa att vårt demokratiska system går att förena med hög tillväxt.”

Men glädjande nog finns det flera initiativ på det området. Kerstin Hallsten tar upp EU:s konkurrenskraftskontroll och Sveriges implementeringsråd som tecken på att det finns en insikt om problemen och en vilja att byta riktning.

– Man måste ha ett helhetstänk och mindre byråkrati. Det är viktigt att försöka att riva de hinder som vi själva har skapat inom unionen och Sverige.

Och det är mycket som står på spel. Att EU lyckas ta ut en ny riktning och samarbeta för att lyfta den inre marknaden är avgörande för vår framtid, menar Kerstin Hallsten.

– På något sätt måste vi kunna visa att vårt demokratiska system går att förena med hög tillväxt. Vi måste också kunna visa att vårt system kan ge tillväxt så att vi har råd att satsa på klimatet och försvar, givet utmaningarna på dessa områden. Det handlar om mycket mer än att bara säkerställa välfärden i termer av exempelvis skola och sjukvård. Så förhoppningsvis kan vi ändå samla ihop oss och inse att en stark ekonomisk tillväxt är grundplattan för andra viktiga mål för ett samhälle.